Fakta om Zsandor
Född: 10/4 2002
Ras: Pinscher
Mankhöjd: 49 cm
Vikt: ca 18 kg
Hälsa: fick diagnosen Artros i ena höften vintern 2009. Äter Canidryl, glukosamin och omega 3 och funkar oftast bra. Smärtan kommer ibland i skov men annars fungerar han som vanligt, dock inte längre några 3-4 timmars promenader med lösspringande i skogen.
Bor: i ett hus på landet i Smedjebacken, Dalarna
Familj: matte Sofie, husse Lars och hönsgänget
Äter: Bravo färskfoder
Intressen:
vakta gården, springa i skogen, spåra, äta, kolla in hönsen, träna, jaga gnagare, gosa med matte och husse, sova, sola.
Ogillar:
hanhundar, okända människor, glassbilen, skott och smällare, regn & kyla, ha kläder på sig, vara i stan.
Det negativa:
Zsandor är en typisk pinscher med en övervikt på pinschrarnas "dåliga" egenskaper. Han är tyvärr ett resultat av dålig avel, vilket visar sig främst genom en stor osäkerhet som påverkar hans liv på många områden. Han är väldigt vaktig över hem, mat och saker, tvekar inte att försvara sitt revir och sina saker om han känner sig hotad. Han är också väldigt känslig gällande sin fysiska integritet och blir därför lätt trängd, framförallt inomhus, och detta tillsammans med en kort pinscher-stubin gör att han måste behandlas med varsamhet.
Han är lite av en enmanshund, det är endast matte som får hantera honom, vilket beror på hans svårighet att lita på människor.
Zsandor är kastrerad sedan 2-års åldern eftersom han inte är bra avelsmaterial och var lite för besatt av tikar. Kastrationen gjorde honom varken fet eller slö vilket många påstår, han blev lite lugnare i sitt tikintresse och mer fokuserad på matte när vi tränar. Efter kastrationen blev han tyvärr skotträdd, vet inte om det har något samband, men många påstår det.
Efter mycket träning och tålamod funkar Zsandor bra i de flesta situationer, och de han inte klarar av får han helt enkelt slippa. Som att ta hem folk han inte känner, då blir han hänvisad till sovrummet. Finns ingen anledning att han ska vara med i situationer han tycker är jobbiga, oftast är det människors behov av att hälsa på hunden, klappa osv. som styr, medan hundens behov av att hälsa på främmande människor är minimalt. Han är mest ointresserad av folk han inte känner. Han skulle inte fungera tillsammans med barn som inte har lärt sig att låta honom vara ifred, men eftersom matte inte har planerat att skaffa barn så är det ingen fara. Det är bara att acceptera att han inte är som andra hundar, när folk frågar om han är snäll brukar jag svara att det beror på hans humör och situation.
Det positiva:
Zsandor är en underbar hund på många sätt, han är extremt tillgiven och gosig, älskar att träna och är väldigt lättlärd. Han vill alltid vara med, visar enormt med kärlek till de han känner och tycker om, skulle försvara sin familj till sista blodsdroppen (på gott och ont). Han är anpassningsbar så länge han får vara med sin familj (men har inga problem att bli lämnad ensam), även om han såklart trivs bäst hemma eller hos mattes föräldrar (där han är uppvuxen).
Han är hyfsat lydig men tyvärr lite för intelligent så han vet när det gynnar honom att inte lyda...
Zsandor passar sin matte som hand i handske på många sätt: sover gärna länge på morgonen (under täcker i matte och husses säng), håller sig inne om det regnar eller är jättekallt (skulle gärna gå i ide på vintern), men fullkomligt älskar att vara ute i naturen hela dagarna när det är bra väder. Precis som sin matte så trivs Zsandor bäst ute i skogen, långt från stad och människor.
Vardagen:
Zsandor bor i paradiset! Det tycker både han själv, matte och husse. Vi bor i ett hus/gård på landet, ca 9 km från Smedjebacken, med en inhägnad natur/trädgårdstomt på nästan 2500 kvadrat. Där kan Zsandor spatsera lös på dagarna när matte och husse är på jobbet,vakta tomten, sola, och hålla lite koll på våra sju höns som Zsandor är väldigt förtjust i. Närmsta grannen är en sommarstuga som ägs av ett gulligt pensionärspar från Värmland, annars är det avskildhet som gäller. 500 m ner till sjön och ungefär lika långt upp till den milsvida skogen.
På kvällar och helger är vi ute så mycket som möjligt, går långa promenader i skogen, är ute på tomten och grejar och Zsandor njuter av livet som gårdshund. Pga Zsandors höftproblem går vi inte lika långa sträckor som tidigare men njuter lika mycket av skogen som förut, dock går vi kortare sträckor och sitter längre stunder och myser etc. Under de bra perioderna kan han fortfarande springa lös ett par timmar då och då, men matte är mer försiktig nu. Och vad kan då passa bättre än att ha en hel egen liten gård att flanera runt på mellan skogsturerna?
Zsandor är inte längre speciellt intresserad av att träffa hundkompisar, men "lillasyster" gårdshunden My bor hos oss ibland och det tycker Zsandor (oftast) är roligt!
Träning:
När vi bodde i Upplands Väsby utanför Stockholm tränade vi mycket lydnad då vi bodde nära hundklubben, sedan när vi flyttade upp till Norrland rann träningen ut i sanden eftersom det var så långt till hundklubben. Nu tränar vi mest lydnad av och till för skojs skull, matte är totalt ointresserad av att tävla.
Vi spårar personspår och blodspår när andan faller på, tränar lite agilityövningar när vi kan, håller på att träna in apportering, men mest av allt håller vi på att träna olika tricks och framförallt vardagslydnad - tränar på sånt som han har svårt för såsom hantering, att inte bry sig om sånt han tycker är jobbigt osv.
Läs gärna i bloggen för att få veta mer om vad vi har för oss!
|